Ett par bilder ”hemifrån”

Nu är Philip och jag tillbaka i Sverige sedan några veckor (Jag kan inte riktigt känna mig bekväm med att säga att vi är ”hemma” nu, för även om Sverige är mitt hemland så känns vårt hem i Freetown nästan lika mycket som hemma), men här är ett par bilder som jag tog från färjan på väg mot flygplatsen. Den stora flygplatsen, Lungi, ligger tvärs över en stor flodmynning vilket gör det ganska osmidigt att ta sig in till huvudstaden eller ut till flygplatsen, särskilt om man landar när det är mörkt som vi gjorde. Och det blir ju inte bättre om man vet hur många färjor som har sjunkit… Men åker man färjan på dagtid får man en snygg vy över Freetowns mer och mer hustäckta berg och kullar.

/Andreas

Salone Reports, Podcast 4

Här är den senaste podcasten från Freetown där vi berättar om när vi var officiella valobservatörer och Andreas hamnade mitt i ett polisingripande, vår misslyckade flykt till Liberia och att man får myrbett om man klättrar i berg. Den här podcasten publicerades på Soundcloud på julafton, men sedan dess har både elektricitet och internet arbetat emot oss på alla sätt och vis, så njut gärna av vårt svammel såhär i efterhand.

För att läsa det vi har skrivit på IKON1931:s blogg under december månad kan du klicka här.

En äventyrlig utflykt till en skönhetstävling

Skrivet av: Andreas Skoog

Kontakter är allt här. Om du känner rätt personer öppnar sig helt nya möjligheter och du blir inbjuden till saker du knappt visste existerade. På ena änden av skalan hittar man erbjudanden om att träffa en farmor till någon som hejat på en på gatan och upp längs med skalan kan man hitta både frierier, erbjudande om att bli valobservatör och ett välkomnande till skönhetstävlingar.

För några veckor sedan var vi och hälsade på en organisation som heter ”A Call to Business” som är ett slags tight nätverk för företagare. Jag gick in i ett litet kontor och frågade vad killen som satt där jobbade med. Han visade sig vara grafisk designer, och sedan fastnade jag där ett par timmar och gav honom en grundkurs i InDesign.

När vi hade suttit där en stund kom hans flickvän förbi och presenterade sig, och precis innan vi lämnade nämnde hon i förbifarten att hon skulle vara med i en skönhetstävling som vi gärna fick komma och titta på. Det visade sig senare vara Miss University, den kanske största skönhetstävlingen i Sierra Leone där priset är en helt ny bil (något som knappt existerar i Sierra Leone).

Vi åkte dit i en lånad bil som gav oss mer äventyr än vi hade hoppats på. Vi skulle bara genom stan, men det var en resa som tog åtta timmar. Precis i början av stan började motorn att koka, och efter lite knuffande och vattenpåfyllning följde ytterligare fem överhettningar innan vi lyckades tjuvkoppla igång en av de trasiga fläktarna och ta oss ända till tävlingen.

Vi började hemifrån vid ett på eftermiddagen, och skulle vara på plats vid åtta sade de. Strax efter nio parkerade vi bilen, som nu vägrade att stänga av sig trots att man vred av tändningen men efter ett arrangerat motorstopp löste sig det också. Det visade sig att vi egentligen inte alls var sena, för vi fick vänta två och en halv timme till efter vår ”sena” ankomst innan själva showen började.

En stund efter sex på morgonen redovisades vinnaren: Josephine Kamara, samma Josephine som bjöd in oss från första början. Så nu kan vi skryta med att vara vänner med en skönhetsdrottning.

I december bloggar vi på IKON1931:s hemsida

Nu är det dags att testa din simultanförmåga på bloggläsarfronten! Vi har fått förtroendet att vara månadsbloggare för magasinet IKON1931 under december månad, så det tycker vi såklart att du ska spana in! Klicka på bilden här nedanför så kommer du till IKON:s bloggsida.

…

Att testa på barnarbete

För ett tag sedan byggde vi ut en kyrka. En vän till oss berättade att en församling på andra sidan stan har vuxit sig lite för stor för sina lokaler, så för att få lite variation på vad vi gör om dagarna (och lite större muskler) hängde vi med byggjobbarna och knackade sten och blandade högvis med cement. Här är lite bilder som inte har hittat ut på bloggen förrän nu.

Att knacka sten är för övrigt en ganska vanlig sysselsättning för barn. Vissa föräldrar verkar tycka att utbildning är onödigt och att det är bättre att barnen sitter hemma och knackar sönder granitblock till mindre bitar som man kan sälja till byggarbetsplatser. Vi knackade mest röd vulkansten till det här bygget, men vi testade granit också, och tro mig, det är tungt och stor risk för splitterskador. Någon som har telefonnumret till barnens fackliga ombudsman?

Vad var det vi sade om afrikanska vägar?

Som du kan se har vi haft lite annat för oss än att blogga på det senaste. Gräva loss bilar till exempel. Men misströsta icke, för det dyker snart upp massa nytt!

Ett av de snällare partierna på vägen nära Kailahun i Sierra Leones östliga provinser.

Idag var det en lastbil som blockerade vägen, så vi flyttade på en affär och körde mellan lite hus för att komma hem.

En vanlig dag i Afrika med andra ord. /Andreas

Bildexplosion efter en malariakur

I slutet av förra veckan mådde jag (Andreas) ganska kasst. Att ha 39 graders feber i ett land där man knaprar malariapiller till kvällsmat känns lätt lite olustigt, och det gör folk hemma i Sverige väldigt oroliga, så i lördags packade vi in oss i bilen och åkte till det ”näst bästa” sjukhuset i landet för att göra ett malariatest.

De lyckades inte hitta några spår av malaria i något av testerna, men läkaren tyckte ändå att det verkade som malaria (”men parasiterna gömde sig nog i levern, därför syntes de inte i blodprovet”) så jag fick en ordentlig kur. På sätt och vis kändes den kuren smått onödig eftersom jag hann bli så gott som frisk innan första tabletten, men nu bör det ju vara tämligen säkert att varenda liten malariaparasit är avrättad med besked.

Själva kuren bestod av en injektion och sex piller. Jag vet inte om läkaren som skulle ge mig sprutan tyckte att det var lite genant, eller om han bara pratade allmänt tyst, men jag blev förvånad när han sade att han ville injicera mig med Botox. Jag känner mig fortfarande någorlunda ung och fräsch, så jag ursäktade mig och frågade vad det var han sade. När jag hörde bättre visade det sig att han ville injicera malariamedicinen ”in my buttocks”, och sedan dess har jag gått med en ömmande vänsterskinka i ett antal dagar.

Här kommer i alla fall en hög blandade bilder från veckan som gick innan jag låg däckad. Det är lite från omgivningarna runt omkring där vi bor.

Philip och vår ”bror” Daniel.

Daniel med en duva som ville vara inomhus.

Att spana efter den vite mannen

Grabbarna längst fram i ledet spanade så intensivt efter oporton som undervisade i klassrummet att de missade att den andra oporton smög ut och fångade den ärligt talat ganska komiska situationen. 😉 /Andreas

Vår tredje podcast

 

Philip testar lustiga piller och Andreas kör bil på tom tank genom en politisk demonstration. Valet i Sierra Leone närmar sig och vi diskuterar våldsamheter.